Prata mat

Vi pratar ofta om mat här hemma och jag har tyckt att det är bra att min sju-åring vet vad som är vad. Kolhydrater, bra fetter, proteiner…
Nu vet jag inte längre om det är rätt att hon vet så mycket. Är hon för liten för att kunna hantera kunskapen på rätt sätt?
Det visar sig, efter samtal med personalen på skolan, att hon gärna undervisar sina klasskompisar om vad som är rätt och fel i Bamba. Oron sprider sig bland dem över att de kanske inte gör rätt hemma efter att min dotter har ”läxat” upp dem för att de tex. har tagit Lätta på smörgåsen.
Jag vet att hon gör det för att hon bryr sig om sina vänner och inte vill att de ska må dåligt, precis som sin mamma, men istället blir effekten tvärtom.
Avsikten är ju aldrig att såra någon men ändå är det så lätt att det missuppfattas eller blir felaktigt mottaget.
Jag som förälder måste naturligtvis ta ansvaret för att det blir så här eftersom det är från hemmet det kommer, och självklart gör det mig ledsen och bekymrad över hur svårt det är att på ett riktigt sätt kommunicera mat med sina barn för att det inte senare ska leda till ett, istället onaturligt förhållningssätt till maten.
Att diskussionen kring maten vi äter är förknippad med mycket känslor förstår man när något sådant här händer. Vi vill inte att någon ska tala om sanningen för oss, eller att någon annan ska komma och tycka till om det vi stoppar i munnen.
Men om ingen vågar ifrågasätta och påpeka felaktigheter, hur ska vi då komma framåt i diskussionen kring maten till våra barn?
Den som är så viktig att den är bra och näringsriktig för att de ska må bra, utvecklas och orka med skolan och dagis.
Jag kommer fortsätta vara engagerad och kämpa för bättre mat, men kanske lite mindre hemma vid köksbordet där fyra små öron också sitter med och hör allt man säger. Mest för deras skull så de inte hamnar i situationer där de trampar andra på tårna i ett ämne som tydligen ligger oss alla varmt om hjärtat; maten vi bör och inte bör äta.

Hur gör ni hemma?
Hur mycket ska en sju-åring veta?

2 kommentarer

  • Lottis
    25 maj, 2010 12:35 | Länk

    Återigen har jag samma problematik. Min lilla tjej som fyller 7 i sommar hade vi utvecklingssamtal med för några veckor sedan. Här framkom i enkäten att hon inte tycker om skolmaten, men sedan visar det sig att hon äter bra. Vilket visade sig bero på allt vårt prat hemma om att det borde serveras fetare mat i skolan. Så hon åt för att det var gott och hon var hungrig, men ansåg att hon skulle svara att det inte var bra för att jag tycker det är för lite fett… Oj hoppsan!

  • 25 maj, 2010 17:18 | Länk

    Hej Lottis,

    Visst är det svårt att veta hur mycket man ska berätta för dem…
    Det som har blivit av vårt samtal med personalen är att hon inte får prata om mat i skolan utan måste hålla tyst i bamba.
    Jag förstår problematiken med att hon ”talar” om för sina vänner vad som är rätt och fel och skapar oro.
    Det bästa är ju naturligtvis att föräldrarna
    får kunskapen och sedan i sin tur för den vidare.
    Ja, det blir i alla fall en ny och viktig erfarenhet att ta med sig…

    /Jenny

Kommentera

Din email kommer inte att publiceras. * Markerar obligatoriskt fält.

Följ oss