Min Golgata

Trodde inte när jag började Caminon att jag skulle uppleva så mycket smärta och att merparten av mina steg från St Jean Pied de Port till Santiago de Compostela, skulle innehålla så mycket av just det.

Har de senaste dagarna fått kämpa riktigt ordentligt för att ta mig framåt och har till och med tyckt att det magiska med Caminon varit borta! Ni vet, när det bara känns tungt och jobbigt! Till och med tanken att ”kasta in handduken” har farit genom mitt huvud!

Men så mitt i allt kämpande upplever jag så mycket glädje och kärlek som gör att benen fortsätter gå!

Det lilla betyder så mycket. Ett fint möte med en annan pilgrim. Någon säger precis det du behöver höra just där och då. En svensk hospitaliero som tar emot på härbärget och som ger mig kallt vatten med salt och vinäger till mina fötter med blåsor och sår.

Caminon är kärlek!

Har vid flera tillfällen verkligen fått det jag behövt just då!

På ett härbärge pratade jag en lång stund med den ena kvinnliga hospitalieron om just detta.

Enligt vad som sägs om Caminon, så är energifältet starkare här, en sk. Leyline.

Hon trodde inte på det utan menade att all den kraft, vilja, smärta och kärlek som alla pilgrimer stampat ner i jorden sedan medeltiden är det som gör Caminon magisk! Älskar den tanken och den ger mig gåshud! Så vackert! 🙂


Lycka! Kallt vatten med salt och vinäger!

Det kalla lugnar de svullna fötterna, saltet torkar ut blåsorna och vinägern läker och renar öppna sår 🙂 Underbart skönt!




Bilder från ett av de bästa härbärgena.

I byn Rabanal ligger ett som drivs av en stiftelse i London. Med kryddträdgård och afternoon tea i trädgården halv fem 🙂

Efter Rabanal börjar stigningen uppåt över ett berg på 1500 m över havet.

På toppen ligger den plats som kallas Cruz de Ferro där man lämnar en sten och påminner sig om syftet med sin vandring 🙂


En hög med stenar från världens alla hörn!

Många tar med en sten hemifrån eller annan pryl av värde. Fantasin över vad som lämnas har inga gränser 🙂

Efter vandring uppför är det sedan dags att gå ner för berget. Här hade jag min absolut värsta eftermiddag på hela tiden!
Brant nerför på smala, steniga och ojämna stigar i flera timmar. Att gå nerför är betydligt tuffare än uppför. Knä, smalben och leder tar ordentligt stryk! Och i kombination med blåsor på tårna blev det för mycket för mig!
Smärtan och tröttheten tar över och den sista biten gick det så sakta!

Utsikten är magnifik! Men för att kunna njuta av den måste man stanna upp eftersom blicken behöver vara riktad neråt för att se var man sätter fötterna.

Belöningen kom i byn vid foten av berget, Molinaseca, där ett bad i floden var underbart! Kallt men svalkande efter en stekande och tuff dag! 🙂

Nästa och sista höga berg att ta sig över börjar i Villafranca och går upp till toppen där O’Cebreiro ligger. Ca 1400 m över havet! 

En liten vacker by med en av de äldsta kyrkorna på Caminon, från 900-talet. Här börjar den region som kallas Galicien.


O’Cebreiro


Ännu ett fantastiskt ögonblick!


Tidig morgon på väg ner för berget igen!

Dimman ligger som ett lock över dalen.

Kastade inte in handduken, utan fortsatte följa de gula pilarna mot Santiago 🙂


Och nu är det inte långt kvar!

Återkommer med en liten final och sammanfattning 🙂

Kommentera

Din email kommer inte att publiceras. * Markerar obligatoriskt fält.

Följ oss